Semester

I torsdags var min sista dag på praktiken vilket betyder att jag nu har semester. Semester från semestern? kanske ni lite missunnsamt tänker då, men jag kan berätta att det blir faktiskt vardag i Dubai också. Även om vardagen är väldigt mycket roligare för rastlösa själar som jag själv, än den är i Sverige.

Helgen bjöd på fest som vanligt. Nu läser ju min mamma min blogg så jag kan inte riktigt skriva allt som hände men eftersom det är sista helgen som klubbarna har öppet före ramadan så var det väldigt mycket folk ute. Började min torsdagskväll (vilket motsvarar fredag i Sverige) hemma hos Abbie med Sushi och vin. Sen drog vi vidare till Yacht club för att i vanlig ordning sluta på Mahiki. Mahiki är en Londonklubb som påminner lite om Tikii room i Stockholm. Det ligger i en källare, alla bartenders har Hawaiiskjortor och hela stället luktar kokosnöt. Dessutom har dom Dubais bästa DJ och godaste drinkar (testa Antidote om du har vägarna förbi). Sedan avslutade vi kvällen med en efterfest hemma hos Abbie.

På lördagen firade jag sex-månaders jubileum med mitt älskade Dubai och min kära mamma som tog mig på Hamam spa. Jag fick ett par badtofflor i storlek 45 ungefär och jag kunde-inte-sluta-skratta.

 

Lita aldrig på

Män eller bilar. Man tror att allting är bra men så helt plötsligt går det åt helvete. Min bil bestämde sig för att lägga av för två dagar sen. Alla däcken var tydligen deformerade. Så nu är det bara att vänta tills dom blivit utbytta… 

Nu har jag min näst sista vecka på praktiken. Dessa fyra veckor har jag känt mig som en blandning mellan Bridget Jones och Piper Chapman. Förra veckan kastades jag i sista sekund ut till ett event för en nyöppnad butik i ett av Dubais största shoppingcentrum. Eftersom jag bara är praktikant skulle jag inte åka ensam, var tanken. Men så blev det. 

Banden skulle klippas 20.00 och redan 19.00 var det rena infernot utanför butiken. Det var snittar, (alkoholfria) drinkar och väldigt många viktiga människor. Som jag inte har någon aning om vilka det är. Även UAE’s fotbollslandslag var på plats. Stod cirka 30 min innan öppningen och svettades och kallpratade samtidigt som jag krigade för att behålla min plats med perfekt utsikt över bandklippningen. 30 sekunder innan så bestämmer de sig för att genomföra klippningen från andra hållet vilket betyder att jag får dyka över män, barn och kvinnor eftersom min viktigaste uppgift denna kväll var att GET THE PERFECT PICTURE OF THE ROPE-CUTTING! Reptilhjärnan i mig vaknade och för några sekunder var allt på liv och död. 

Fick jag bilden då? Nej. Men som så ofta annars löser det sig på annat sätt. I detta fall genom att en av shoppingcentrumets ägare börjar prata med mig och bad mig ta kort på honom och butiksägarna. Vilket tydligen var en ännu bättre bild! Hurra!

Efter 14 timmars arbetsdag var jag sedan slut som artist. Kom hem och kände mig som ett barn som tillbringat alldeles för lång tid i McDonalds bollhav. Smutsig, svettig och utmattad. 

Idag är jag istället kontorsråtta. Dricker kaffe från Costa och skriver statusuppdateringar för olika Facebook konton. Så kan livet också va!

den här bilden va det närmaste jag kom the rope-cutting

Trött.

hej bloggen.

Idag är jag mest trött och slö. Min helg präglades av sjukdom och död. Jag jobbade sent på torsdagen och vaknade tidigt på fredag (som är ledig dag i Dubai) av att jag hade sjukt ont i halsen. Av rädsla för att bli ännu sämre spenderade jag kommande dygn inomhus. På lördag fick jag veta att en av mina farföräldrar gått bort. Tungt.

Just nu känner jag mig som en julgran på trettondagsafton. För bara ett par veckor sen hade jag stjärnan i topp och var pyntad till tusen. Nu är jag mest avbarrad och blek. Men på torsdag ska jag till Barasti och inviga fotbolls VM. Hoppas på bättring tills dess!

Dagens utsikt från mitt praktikplatskontor

 

Grattis Sverige!

I efterskott. Jag saknar dig som tusan. Idag ska jag boka min hemresa, ska bli så underbart att få komma hem ett par veckor. Saknar mina kompisar och familjen där hemma.

För er som undrar går praktiken väldigt bra! I torsdags fick jag i uppdrag att bege mig till ett av Dubais största shoppingcentrum, som är vår kund, för att gå i butiker, fota och uppdatera deras Twitter. Drömjobb!

I Sverige ser jag mig som en relativt framåt person. Som inte är rädd för att prata med människor och ta för mig. I Dubai måste du vara så för att överleva. Jante existerar inte. Att vänta på att någon annan ska ta kontakt med dig fungerar inte. Jag har alltid levt efter devisen att om någon vill mig något så kommer den höra av sig, i alla slags sammanhang. Det fungerar definitivt inte här. Här lever alla som om varje dag vore den sista, vill du ha kontakt med någon? Visa det, med alla möjliga medel.

Ni vet när man var yngre, var (obesvarat) förälskad och verkligen ville prata med personen. Oftast hade man fått i sig en eller två öl för mycket. Då ringde man först ett par gånger, sedan skrev man på playahead, sen lunarstorm, sen skickade man sms.. Om personen fortfarande inte svarade så kunde man ju alltid ringa hem och förnedra sig ytterligare genom att fråga personens syskon eller mamma var personen befann sig.

Detta scenario är vardag i Dubai. Folk ger sig inte. Ger du ut ditt nummer eller kontaktuppgifter till någon som du inte vill prata med får du bittert ångra det senare. Svarar du inte på telefonsamtal så är det vanligt att bli terroriserad på WhatsApp, Facebook och Instagram. Senast den här veckan var det en kille jag gett mitt nummer till som var riktigt desperat. Han bad om att få bjuda ut mig på middag och jag avböjde artigt. Då frågade han Men din kompis då? tror du hon vill gå ut på middag med mig?. Det var en ny taktik som jag inte upplevt tidigare.

Hoppas ni alla njuter av er långhelg där hemma.

 

Par som ser ut som syskon

Är läskigt tycker jag. Men ännu läskigare är syskon som ser ut som par. Vet inte hur många gånger jag fick frågan om min storebror Daniel var min pojkvän när han sist var här och hälsade på. Jag tyckte det var jättekul men han blev väldigt obehagad. Nåväl.

Igår var jag tillbaka på praktiken efter min weekend gateaway till Doha. Landade i Dubban runt 7 tiden på fredag kväll, skyndade hem för att duscha och byta om, sen hem till min nyfunna vän Abbie för en fördrink. Sen drog vi vidare till en klubb som ligger långt bort, nästan vid Abu Dhabi. Som jag skrivit tidigare så lämnar klubbarna i Dubai mycket övrigt att önska. Men denna gången var det faktiskt roligt. Som en liten strandbar med tillhörande dansgolv, med utsikt över vattnet. Fantastiskt! Och sen självklart obligatoriska attribut som Moetflaskor som kommer in med tomtebloss. Jag fick hålla ett tomtebloss några gånger men lyckades släcka det hela tiden, till slut blev servitrisen sur och gav det till någon annan, mer rutinerad tomteblosshållare.

Sedan slutade jag på en så kallad efterfest (några sov och några andra låste in sig och hånglade på toan). Jag hittade en kompis, i form av en papegoja. Försökte ta en selfie på oss men det var för mörkt.

Nu måste jag återgå till jobbet. Idag består det av planera in statusuppdateringar för olika bilmärken. Spännande!