Visa run

I eftermiddag ska jag och mamma göra en så kallad Visa Run till Doha, Qatar. Om man inte har arbetsvisa får man nämligen inte stanna i Dubai mer än 40 dagar i rad. Självklart finns det många andra sätt att få visa än från ett jobb. Om man är gift till exempel. Jag hade kunnat gå på mammas visa, om hon varit gift med pappa. Om jag ska gå på mammas visa måste vi bevisa att dom var gifta när jag föddes. Känns ju lite 50-tal…

Det roliga är att dom har liksom gjort en business här i Dubai av allas visa-run. De flesta åker till den närmsta gränsen, mot Oman. Där betalar man några hundra spänn, får en stämpel i passet och vänder tillbaka.

Passpoliserna här i Dubai är också en historia för sig. Första gången jag åkte till Dubai och såg passkontrollen blev jag alldeles skakig. Där sitter männen i sina dishdash och ser superseriösa ut. Frågar var man ska bo, hur länge man ska stannar, vad syftet med ens resa är. Och sen helt plötsligt “Can I have your email adress? Send you pictures of my Dubai and Inshallah take you out for dinner”. Eller min favorit, när jag halvvaken, klockan 5 på morgonen skulle gå igenom kontrollen ut ur Dubai och passpolisen stirrar på mitt passfoto, sen på mig och säger “This is not you in the picture”. Jag stelnar till och klämmer fram ett “Yes it IS me” varpå han svarar “No, this is a photo model”

Så ni som kommer och hälsar på mig, var inte rädda för passpolisen! När Hanna kom hit fick hon beröm för sin nya frisyr, han tyckte att hon passade mycket bättre i sin kortklippta frisyr, än det långa hår hon hade i sitt pass. Vilken himla tur va!